Hur är gruppen användbar för patienter i en gruppterapeutisk process med Basal Kroppskännedom?
Abstract
Författare: Maria Lindbeck, Leg. Sjukgymnast, Psykiatriska Sjukgymnastiken Björkängen, Södra Älvsborgs Sjukhus
Handledare: Liv Helvik Skjaerven, Högskolelektor, Högskolan i Bergen
Bakgrund och syfte: I mitt arbete som sjukgymnast inom psykiatrin använder jag BK i individuell behandling och gruppbehandling. Arbetet med patienterna har väckt frågeställningar hos mig och mina kollegor angående hur man skapar det mest optimala klimatet och upplägget på gruppbehandlingen. Gradvis har jag blivit allt mer intresserad av relaterandeaspekten i gruppen. Min nyfikenhet väcktes då jag läste om Yaloms terapeutiska faktorer. Jag såg att faktorerna var ett evidensbaserat verktyg som kunde användas till att få mer information kring den terapeutiska förändringen i BK-gruppen. Studiens syfte är att utforska hur de terapeutiska faktorerna beskrivna av Yalom är närvarande i en gruppterapeutisk behandlingsprocess med Basal Kroppskännedom (BK). Resultatet relateras till hur patienterna i BK-gruppen upplever gruppen som användbar i deras egna processer.
Metod: Data på den grupp terapeutiska processen har samlats in från pappersjournal och dagboksanteckningar och har analyserats utifrån kvalitativ, fenomenologisk ansats. The Nominal Group Technique har använts för att samla in data på patienternas upplevelser. Totalt 14 patienter har deltagit i gruppbehandlingen, behandlingslängden har varierat för de olika deltagarna. BK-gruppen har bestått av patienter från den psykiatriska öppenvården samt från primärvården. Patienterna hade diagnoserna depression, ångest, PTSD eller utmattningssyndrom. En existerande BK-grupp på mottagningen användes i studien.
Resultat: De terapeutiska faktorerna är tydligt närvarande i den gruppterapeutiska processen i behandling med BK. De mest frekventa faktorerna i analysen av den gruppterapeutiska processen var interpersonellt lärande, gruppsamhörighet och installerande av hopp. I patienternas svar fanns faktorerna interpersonellt lärande, universalitet, gruppsamhörighet och installerande av hopp representerade, rangordnande i denna ordning med avseende på betydelse. I analysen fanns det fler faktorer representerade (10) jämfört med i patienternas svar (4).
Konklusion: Resultatet överensstämmer med forskningsevidens som indikerar att styrkan i interaktiva grupper med öppenvårdspatienter härrör från de interpersonella egenskaperna där interpersonell interaktion och gruppsamhörighet är essentiella komponenter för effektiv gruppterapi. Studien är inte tillräckligt omfattande för att kunna dra några slutgiltiga slutsatser utan skall ses som begynnelsen på en process i att finna gemensamma drag i hur de terapeutiska faktorerna är representerade i den terapeutiska processen i en BK-grupp med öppenvårdspatienter med olika psykiatriska diagnoser. Framtida studier kan inriktas på hur patienterna i BK-grupper skulle rangordna Yaloms 11 terapeutiska faktorer för att få kunskap om de olika faktorernas inbördes betydelse för patienterna. Ett större patientunderlag behövs för att kunna dra mer djupgående slutsatser.
Implikationer: Integreringen av de terapeutiska faktorerna i sjukgymnastisk gruppbehandling är avgörande för att kunna använda gruppen som en resurs för att förbättra den enskilde patientens behandlingsresultat.