Sammanfattning

Kropp, varande och mening i ett sjukgymnastiskt perspektiv

Susanne Rosberg

Göteborg University, Vårdvetenskapliga sektionen, Inst. för Arbetsterapi och Fysioterapi, Box 111, SE 405 30 Göteborg.

Keywords: Physiotherapy, practice, video, pain, psychosomatic, body awareness, phenomenology, lived body, meaning, symbolic interactionism.

Svårdefinierade smärt- och spänningsproblem utgör ett stort samhällsproblem. Sjukvården har stora svårigheter att på ett fruktbart sätt förstå och hjälpa patienter med dessa hälsoproblem. Ett antagande som den här avhandlingen utgår från är att sjukgymnasters förståelse av kroppen och de möjligheter som ligger i den sjukgymnastiska behandlingen, skulle kunna vidga perspektivet på rehabilitering av människor med svårdefinierade smärt- och spänningsproblem. Syftet med avhandlingen är utifrån detta att vidga perspektiven på kroppen och sjukgymnastik i rehabilitering av patienter med svårdefinierade smärt- och spänningsproblem.

En hermeneutisk och fenomenologisk ansats valdes i metoden. Erfarna sjukgymnaster filmades i sitt behandlingsarbete med patienter med svårdefinierbar smärt och spänningsproblematik. I dialoger med de behandlande sjukgymnasterna genererades en förståelse av den sjukgymnastiska behandlingen utifrån filmerna. Denna förståelse diskuterades i seminarier med sjukgymnasterna. En fenomenologisk analys gjordes för att få fram meningsstrukturen i förståelsen. Förståelsen har tolkats inom ramen för ett existentiellt- fenomenologiskt och socialt perspektiv.

Resultat: I sjukgymnasternas förståelse framträder patienternas funktionsproblem som en bristande förankring i kroppen. Konsekvensen av detta förstås som en bristande förmåga att relatera och skapa mening både i förhållande till sin livssituation och till sig själv. Genom att hjälpa patienten att förankra sig i sin kropp, får patienten möjlighet att erfara och skapa mening i relationen mellan kropp och liv och därigenom vidga sina möjligheter att förhålla sig till sin livssituation. Den sjukgymnastiska behandlingen kan i detta förstås som en social process där mening skapas genom att patienten får erfara sig själv på nya sätt i samhandling med sjukgymnasten. Genom förståelsen av kroppen som existens, relation och mening, kan den sjukgymnastiska behandlingen ses som en möjlighet att överbrygga den åtskillnad som idag görs mellan medicinska och psykoterapeutiska behandlingsalternativ, i rehabiliteringen av patienter med svårdefinierade smärt- och spänningsproblem.