MUSIK OCH UNDERVISNING I SAMSPEL - Aspekter av muskuloskelettala besvär, fysiska och psykosociala ar
Sammanfattning
Författare: Anncristine Fjellman-Wiklund, Leg. sjukgymnast, Institutionen för Samhällsmedicin och Rehabilitering, Sjukgymnastik, Umeå universitet
Muskuloskelettala besvär är vanliga bland musiker och hos musiklärare. Syftet med denna avhandling var att studera den fysiska och psykosociala arbetsmiljön i relation till nack- och skulderbesvär hos musiklärare verksamma i kommunala musikskolan. Vidare syftade avhandlingen till att hos stråkmusiker studera trapeziusmuskelns aktivitetsmönster med elektromyografi (EMG) vid spelning av samma musikstycke vid två tillfällen och att genom en intervention med kroppskännedomsträning, studera om muskelaktivitetsmönstret kunde förändras.
I en tvärsnittstudie vid 23 kommunala musikskolor angav 171 av 208 (82 %) av de svarande att de upplevt muskulära besvär under det senaste året. Signifikant fler kvinnor än män rapporterade besvär i nacke, skuldror och bröstrygg. Både fysiska och psykosociala arbetsmiljöfaktorer var associerade till nack- och skulderbesvären. För kvinnorna var höga krav i arbetet och att undervisa vid många skolor riskfaktorer och bland männen lyft av instrument, gitarr som huvudinstrument och lågt socialt stöd. Nack- och skulderbesvären undersöktes vidare under en åttaårsperiod vid en musikskola. Besvären tenderade att vara ihållande och att öka över tid.
I en intervjustudie fokuserades på faktorer om hälsa och välbefinnande ur ett salutogent perspektiv. Samspelet med andra och kreativiteten i musiken upplevdes som kärnan i arbetet och positivt berikande medan organisationens mål var stressande och krävde energi. Huruvida arbetet ansågs som pedagogiskt eller musikaliskt påverkade upplevelsen av hälsan och strategier för att hantera stressen.
I två studier undersöktes muskelaktivitetsmönstret, mätt med EMG på trapezius muskeln, hos stråkmusiker som spelade samma musikstycke vid två tillfällen. Resultaten pekade på att muskelaktivitetsmönstret var upprepbart inom individen vid de två tillfällena, men varierade mellan individer. En intervention gjordes i form av en åtta-veckors kroppskännedomsträning, en teknik med rötter i Tai Chi Chuan-traditionen. EMG-mätningar visade inga skillnader i aktivitetsmönster mellan fem violinister i en träningsgrupp och nio violinister i en kontrollgrupp, vilket indikerar att ett spelmönster som är införlivat i personens spelstil kan vara svårt att förändra. Träningsgruppen upplevde positiva förändringar i andning, muskelspänning, balans och koncentration. En ergonomiskt riktig spelstil är viktig att lära in tidigt under den musikaliska skolningen och musikläraren spelar här en viktig roll som positiv förebild.